Babelns torn     "Etemenanki"

Under King Nebuchadnezzar II, the king who is named more than 90 times in the Old Testament, the restoration and enlargement of the Etemenanki ziggurat in Babylon was completed after 43 years of labor. The ziggurat was originally built around the time of Hammurabi. It has been calculated that for its construction at least 17 million bricks had to be made and fired.

http://www.historyofinformation.com/expanded.php?id=154

The black bitumen is still visible on the back of the present baked brick. These bricks are considered so important and interesting that British Museum had their copy on exhibit with special handout descriptions, from where parts of the present information is taken.

http://www.historyofinformation.com/expanded.php?id=154

På den tiden hade man många barn och människorna levde långe. I början var allihopa  i trakten av nuvarande Armenien, men det fanns alltid några som ville utforska fjärran trakter. Det var inte riskfritt, för det hade kommit upp täta skogar överallt. Kom man ifrån varandra, fanns det risk att man aldrig hittade varandra igen, det fanns ju inga kartor, ingen att fråga om väg, och givetvis inga telefoner. 

Man kunde visserligen klättra upp på ett berg och hoppas att någon gjort en brasa, så man såg röken. Hade man gått några mil bort var det inte säkert att man såg något.

Uppe på bergen nära Ararat hade man kunnat följa åsar och se bergtopparna. Sedan fanns det ett par floder som man kunde följa neråt. Några byggde små farkoster och åkte ner med Eufrat och Tigris, tills de kom till ett stort frodigt slätt som de kallade för Sinear. De paddlade uppströms hem och berättade för alla vad de hade hittat. Snart var alla ivriga att flytta dit.

Då det blev flera och flera, ville många flytta vidare till okända trakter. Då fanns det några som kom på ide´n att bygga en stad där alla kunde bo tillsammans. Andra påpekade att det inte fanns livsmedel för alla, utan man måste flytta ut. Det skulle dock innebära att folk skulle irra sig ifrån varandra i de ändlösa skogarna. Dessutom skulle ingen kunna få en maktposition, ingen kunde samla in skattepengar, ingen kunde bli en härskare. Nimrod, som var barnbarnsbarn till Noa, var en som ville ha makt, och han började bygga en stad där vid Eufrat.

Någon kom på den lysande tanken att om man byggde ett torn i mitten av staden, skulle man kunna se den och man kunde hitta dit från många mils avstånd. De hade som mål att bygga så högt de kunde, ända till skyarna.

En annan påpekade att det inte fanns stenar att bygga av.  En annan sade: "Vi gör så här: Vi har gott om jord. Vi samlar jorden i en stor hög, och på utsidan bygger vi väggar av tegel som vi kan göra av lera, och vi kan ha asfalt som bindemedel."

Folk visste mycket väl vad som hade inträffat ett par århundraden tidigare, även om en del påstod att vattnet omöjligen kunde ha stigit så mycket; det kanske var så att ett fjärran land hade sjunkit i havet, och Noa bara seglat iväg till torrt land. Senare berättades historien om Atlantis vidare.  I vilket fall som helst var det en säkerhet att bygga något högt, ifall...

Alla tog sina åsnor och kärror, och körde lass efter lass med jord till den valda platsen mitt i Nimrods stad. Bygget gick snabbt i början, då man inte behövde släpa jorden upp, utan man kunde åka upp med kärran.

Man har räknat med att det behövdes minst 17 miljoner tegelstenar till det yttre skalet. Efter ett tag var det inte så roligt längre, det började bli bråk mellan arbetarna.