Nimrod hade ju grundat staden, och han ville så gärna få tornet att bli högre och högre. Folk på den tiden var inte vana vid att någon försökte vara herre över dem. Visst, de hade sina familjeöverhuvuden, men att någon utanför familjen skulle bestämma, de var de inte vana vid. De hade inte sådana ord som kung eller regent. Nimrod hade fått anhängare, och hans män hade vapen. De enda som hade vapen annars var jägare. Därför kallades Nimrod för den store jägaren inför Herren. Han var inte för Herren, han var emot, och därför sägs det att han stod inför. Han trotsade Herren, inte minst med sitt skrytbygge. 

Nimrod hade fått makt över ett stort område, och han kunde skaffa medel och arbetare, men han kunde inte motivera folk att fortsätta bygget hur länge som helst. Folk började klaga över syftet med bygget, andra påstod att väggarna skulle ge efter för jordmassornas vikt. Det fanns andra som bara skakade på huvudet. Det blev väldig förvirring. Till slut fick folket nog, alla lämnade bygget när man kommit upp till femtio meters höjd.  Staden fick sitt monument och ett nytt namn Babel, som betyder förvirring.

​

Denna jordhög fanns kvar när Hammurapi skrev sina lagar. Den fanns även kvar när Nebukadnezzar  var kung i Babylonien. Han till och med byggde till några våningar, så att man nådde upp till 80-90 meter, till ett tempel för guden Marduk.

​

När Alexander den Store kom till Babylonien på 300-talet f.Kr. såg han att brickväggarna hade börjat ge vika. Han befallde sin armé att göra rent för nybygge.. Tiotusen soldater slet i två månader, med resultatet att det mesta av jordhögen försvann. Efter att Alexander plötsligt dog, var resterna kvar över hundra år tills en prins Antiochus tog hjälp av elefanter för att fortsätta rivningen.

Man brydde sig inte att gräva upp grunden. Därför har forskarna kunnat hitta tegelstenar med asfalt mellan, när de har undersökt platsen.

Grunden syns fortfarande på Google earth. Det är lite ovanligt för en berättelse som många kallar för en myt. Vad tycker du?