Någonstans började livet, en del tror i havet. Sannolikheten för slumpmässig bildning av DNA, livets kod, är så liten att om man räknar alla atomer i världshaven, ger det inte tillräckligt många möjligheter för en enda molekyl att bildas. Därför säger andra: " Livet kom med kometer!" Ingen vet.

På något sätt blev fiskarna till. Sedan kröp fiskarna upp från havet under miljoner år, trots att de inte kan leva mera än högst en halvtimme utan vatten. De har inte förändrats, men ändå blev de till grodor, som inte har förändrats, samtidigt som de blev till ormar som fortfarande är ormar. 

Sedan fick ormarna fötter och blev till dinosaurier som dog vid meteornedslag, och förvandlades till fåglar, genom att efter sin tragiska död jaga flugor från sten till sten i miljoner år utan att kunna få tag i en enda fluga. De fick vingar genom att vifta med sina framben. Samtidigt blev en del av dessa utdöda dinosaurier till däggdjur. Det måste varit konstigt att samma djur som levde sida vid sida och delade gener med varandra och såg likadana ut, kunde utvecklas samtidigt åt två håll. Hur gick det till? När slutade de lägga ägg och föda levande ungar? Hur var det med brösten? Bildades de först? Varför det? Äggen suger ju inte mammas mjölk! Eller födde man sin unge först utan att ha någon näring att ge de närmaste miljon åren?

Hur kommer det sig att det bland hundra miljoner fossil inte finns en enda mellanform? Det borde vara tvärtom: En miljon mellanformer som leder till en ny varelse!

Man försöker desperat hitta något att visa. Det är sant att näbbarna på finkarna på Galapagos varierar. På vissa öar finns vissa år bara kaktusar med en smal blomma, att suga nektar ifrån. Då försvinner de brednäbbade finkarna till andra öar. När det sedan regnar, och det växer frön,  kommer de tillbaka! De blir inte till något annat än finkar. På samma sätt varierar hundarna, de som är efterfrågade får leva, de som inte favoriseras blir avlivade!

Man brukar också påpeka att bakterier blir resistenta mot antibiotika, och alltså utvecklas. Nu är det inte så att de bakterier som antibiotikan biter på blir resistenta, för de är döda. Det finns alltid några som är resistenta från början, och dessa ökar i antal under antibiotikabehandlingen. Man har hittat antibiotikaresistens i bakterier som man tagit från hundra år gamla lik på Grönland.  Det är alltså inte frågan om någon evolution.

​

Jag vill ju inte ta bort alla bevis: Det finns flera ljusa än mörka fjärilar på björkar vid Manchester, än det gjorde för hundra år sedan när björkarna var svarta av sot.

Se det som bevis för evolution, annars kan man förstås tänka sig att fåglarna hittar de mörka lättare nu, och kalasar på dem!

​

Jag kan inte låta bli att berätta om en vetenskapsmans skarpsinnighet: Lucy´s ben fick genomgå en högteknologisk undersökning med datortomografi, och resultatet visade att hon dog på grund av att hon "föll mot marken från ett tolv meter högt träd i en hastighet av 60 kilometer i timmen. "

Illustrerad vetenskap, nr 1, 2017

Jag som varit helt säker på att hon blev överfallen av en 2,4 ton tung pansarnoshörning i en hastighet av 36 km/t. Så fel jag haft!