När arken var färdig hände något speciellt: en massa djur började komma från alla håll mot arken. Människorna tittade förvånade då djuren marscherade parvis in genom dörren. Många undrade om det ändå kunde ligga något i vad Noa predikat i åratal, att det skulle komma en stor flod. De lärda kom och försäkrade att det omöjligen kunde komma så mycket vatten att det skulle nå så högt upp så att arken skulle kunna lyfta. Dessutom fanns det ju många kullar som var höga nog om man behövde fly från översvämningar. 

En vecka efter att djuren gått i arken hade det inte hänt något. Folk skrattade åt Noas djurpark. De som varit tveksamma var nu säkra på att det var rätt att stanna utanför.  Inne var Noa sysselsatt att ordna allting med sin fru och tre söner med fruar.

Djuren som kom in var fortfarande små, elefanten vägde bara ett ton, hästarna var  halvvuxna, lejonen hade knappt slutat dia. Därför tog de inte så mycket plats i den minst tiotusen kubikmeter stora arken. Mat fanns i massor, hö, spannmål, nötter, torkad frukt, grönsaker, konserver i stora tunnor. Noa hade förberett sig väl för färden.

Sedan hände något den 17/2 enligt Noas dagbok: Djupets källor och himlens luckor öppnades.  Det kom vatten från alla håll.

            Vad Noa inte visste var att en svärm av meteorer precis hade slagit ner. En jättemeteor hade punkterat jordskorpan vid nuvarande Tibet, och på sin väg hade den tippat berggrunden så att klipporna pekade högt mot himlen. Andra meteorer hade hamnat  där det nu finns branta berg.  

När meteorerna hamnade in i jordens inre, orsakade de en tryckvåg som fick jordskorpan att spricka på flera ställen. Dessa sprickor finns kvar fortfarande, och kallas för jordbävningszoner eller vulkaniska zoner.

En av dessa sprickor fanns inte alltför långt från arken. När vattnet rann ner i sprickan och fick kontakt med den heta magman, förångades vattnet och sprutade upp som om det skulle funnits en jättelik fontän. Djupets källa hade öppnats. Ångan kyldes ner högre upp i atmosfären och kom ner i forsande regn.

Jorden är lite tillplattad vid polerna. Tryckvågen fick polerna att åka en aning utåt, vilket gjorde att väldiga vattenmassor slungades mot ekvatorn av jordens rotation. Det finns så mycket vatten på jorden att den räcker till att täcka allt med tre kilometer, om man jämnar ut det.

​

En del kontinenter höjdes, andra sänktes. Städer som hamnade i vattnet, spolades rena av allt: husen, jorden, lösa stenar, allt följde iväg med vattnet.

​