Låt oss titta på saker i rätt perspektiv: Jorden har en skorpa som är av sten, runt 50 km tjock, med en del variation. Jordens omkrets är 40.000 km. vi låtsas att vi klipper upp skorpan och tar ett strykjärn och stryker tills jorden blir en platta med en diameter på 40 000 km, för enkelhetens skull. Sedan minskar vi allt i skalan 1:100 000. Plattan blir då 400 meter bred. Tjockleken blir en halv meter.

 

Vi tänker på en sjö med den diametern och att det har mitt på vintern bildats ett halvmeter tjockt istäcke. I vinterkylan uppstår det ett antal sprickor i isen. De betyder ingenting för isen, sprickorna fryser igen. Hur det än blåser, kommer isen att stå fast. Sprickorna är ju igenfrusna, knappt en bråkdel av en millimeter breda. Ingen inbillar sig ens att isen på den frusna sjön skulle segla runt, isflaken byta plats, eller att ett isflak skulle försöka tränga under ett annat. Så länge vinterkylan håller på, kommer isen att stanna kvar orörlig.

När sedan våren kommer, smälter isen, speciellt nära stranden och stenar, samt blir tunnare och tunnare. När det blir tillräckligt plats för isen att röra sig, kan en kraftig storm få isen i rörelse, isen spricker i mindre bitar och kan även samlas i högar nära stranden. Förutsättningen var att det fanns stora isfria områden och vinden tryckte från sidan.

 

Pä samma sätt är det med jordklotet: visst finns det sprickor i jordskorpan, men alla kontinentalplattorna ligger tätt intill varandra i låsta positioner, har inte ens en millimeter rörelseutrymme. Hur skulle de då segla runt, 50 km tjocka plattor, utan mellanrum. Dessutom visar alla teckningar över kontinentaldrift att det bara är den delen som finns ovanför vattenytan, som seglar runt. Våra kartor över kontinenter visar bara det som syns, man glömmer bort att det under alla hav finns samma slags jordskorpa som på torr land. I vår jämförelse med sjön skulle det betyda att det stigit 1 - 5 centimeter vatten på isen, vilket inte skulle ha någon betydelse.

 

Om det finns någon rörelse i sjön, är det inte åt sidan, utan isen kan stiga upp eller sjunka ner någon millimeter, om någon kör med en traktor i närheten. På samma sätt kan kontinentalplattorna höjas eller sänkas beroende på trycket inne i jordklotet. Om en kontinentalplatta höjs en halvmeter eller isen på sjön 0,05 mm är lika stora händelser, relativt sett.

 

En liten rörelse i höjdriktning mellan två isplattor kan få en bit is att lossna i fogen och flytta sig någon bråkdel av en millimeter. Det betyder inte att hela hundra meters isflak skulle försökt tränga sig under isen bredvid!

På samma sätt kan en upp-och-ner rörelse i jordskorpan få en del jord och klippor att förflytta sig i sidled. Den minimala rörelsen på fem hundradelar av en millimeter i isen motsvarar 5 meter i jordbävning. För människan ser det ut att vara jättemycket, på samma sätt som en 0,02 mm hög bakterie skulle uppfatta isens rörelse som en våldsam katastrof.

 

Man utför sina mätningar: visst har det blivit en liten ändring i avståndet mellan två punkter som tidigare var exakt fem kilometer från varandra, på båda sidor av förkastningen. Avståndet har ökat eller minskat ett par centimeter.

På samma sätt kunde man haft två mätstationer på isen, 5cm isär. Efter att traktorn körde förbi har avståndet ökat med någon hundradel av en millimeter. Man kan inte tänka sig att det bara är den isbiten intill fogen som har flyttat sig en aning.

 

Hur skulle en hel kontinent kunna förflytta sig genom att det blev en liten kilometerlång spricka vid en jordbävning? Skulle inte sprickan behöva vara lika lång som kontinentalplattan? Och hur skulle hela kontinenten kunna skaka fram och tillbaka en meter, utan att man märker det utanför jordbävningscentrum? Är inte det ganska tydligt att det bara är en liten bit av kanten som är engagerad i skalvet! Därför kan rörelsen som orsakade skalvet bara varit i höjdriktning.

Den stora tsunamin i Thailand och öarna orsakades av att den aktuella plattan höjde sig uppåt tjugo meter.

Varifrån har man fått för sig att kontinenterna seglar runt på jordklotet? Jo, för hundra år sedan tyckte någon att Afrika och Syd-Amerika skulle passa ihop. Han tittade bara på kustlinjen och glömde bort att det finns jordskorpa även under Atlanten!